Innehållsförteckning
Vi har redan sett hur man navigerar mellan kataloger med kommandoraden i föregående självstudie. I denna handledning kommer vi att se viktiga detaljer för att bättre förstå skalet. Låt oss börja med några genvägar.Tab -knappen (den som normalt ligger ovanför Caps Lock) fungerar i skalet som ett slags "AutoComplete" för sökvägarna, du kan börja skriva vad du vill (till exempel ho för att skriva "hem") och trycka på tabbtangenten så att du kan skriva resten av rutten. Om det finns mer än ett alternativ (till exempel om det finns en doctrine.txt -fil och en dog.jpg.webp -fil i mappen och du bara skriver "gör") kommer inte fliken att automatiskt komplettera men om du trycker på den 2 gånger i rad det visar dig en lista med alternativ.
I det här exemplet kan du se att det finns 2 kataloger i min / var / log -mappen som börjar med "u", genom att sätta kommandot CD och att placera "u" i sökvägen kompletterade mig inte automatiskt när jag tryckte på fliken, men genom att trycka på den två gånger i rad fick jag de två möjliga alternativen i den mappen.
Det här är två förkortningar som representerar den aktuella katalogen (.) Och katalogen direkt ovanför (…) är faktiskt ett sätt att komma till rotmappen genom att skriva CD… kontinuerligt tills du når den.
I det här exemplet kan du se att jag börjar från rotkatalogen, jag kontrollerar de mappar som finns där, jag navigerar till / bin -katalogen och därifrån gör jag en lista (ls) över mapparna i / sys -katalogen, vilket är "bror" så att säga sätt (eftersom det är ett barn till sin överordnade katalog) i / sys -katalogen där jag är.
Detta är ett nyckelbegrepp i Linux, ALLT är en fil, kataloger är filer, textfiler är filer, ditt tangentbord, din mus och din bildskärm är filer. Detta gör ingen större skillnad men det hjälper oss att förstå hur Linux ibland fungerar.
Till skillnad från andra operativsystem (t.ex. Windows) när Linux hanterar filer gör det det genom att skilja stora och små bokstäver i namnen. Därför kan du ha filerna "foto.png.webp", "Foto.png.webp" och "Foto.Png.webp" i samma katalog och Linux kommer att behandla dem som olika filer.
Detta beror också på nästa punkt.
Windows och andra operativsystem använder tillägg (dessa 2-4 bokstäver i slutet av filen efter perioden) för att känna igen vilken typ av fil de hanterar. På detta sätt, om filen slutar med ".txt" är det vanlig text, om den slutar med ".mkv" är det en video osv. Linux fungerar annorlunda, för Linux är filen vad Linux känner igen i innehållet. På så sätt kan du ha en fil "Photo.png.webp" (vilket är ett foto) och ändra dess tillägg till "Photo.docx" och Linux kommer att fortsätta att känna igen det som ett foto på grund av dess innehåll.
På Linux kommandot sökväg] Den informerar oss om vilken typ av fil vi ser (jag säger "sökväg" eftersom du kan söka information om vilken fil som helst med korrekt absolut eller relativ sökväg).
På bilden kan du se ett exempel på 2 filer med liknande namn vars enda skillnad är med stora bokstäver. Sedan använder jag filkommandot för att se beskrivningen av filen "jEt.jpEG.webp" och beskriva den när den känner igen informationen som den innehåller. Senare försöker jag tillämpa samma kommando mot filen "Jet1.jpeg.webp" och den känner inte igen det på grund av skillnaden i versaler.
Dolda filer i Linux är de som har en punkt (.) Som det första tecknet i namnet är ".help" och ".fixer" exempel på några dolda filer. För att se dem kan vi lista dem med kommandot ls -a och om vi ville ta bort "egenskapen" för att vara dolda, skulle vi bara behöva ta bort perioden (.) framför.
Tja, det har varit det för nu, jag hoppas att du fortsätter att lära dig hur du använder Linux med mig. Tills nästa gång!Gillade du och hjälpte denna handledning?Du kan belöna författaren genom att trycka på den här knappen för att ge honom en positiv poäng
